Eternit är ett äldre byggmaterial som består av cement blandat med asbest. Det användes främst i tak, fasader och ventilationskanaler fram till att asbest förbjöds i Sverige 1982.
Materialet är i regel ofarligt så länge det är helt och orört – men när det bryts, borras eller slits kan farliga asbestfibrer frigöras.
Misstänker du eternit bör du undvika att störa materialet och boka provtagning via oss.
Du kan också läsa mer om vår behörighet för asbestarbete eller se vårt intyg från Arbetsmiljöverket.
Eternitens historia i Sverige
Eternit började användas i Sverige i början av 1900-talet och fick sitt stora genomslag under 1940–1970-talen. Kombinationen av cement och asbest gjorde materialet extremt hållbart, brandsäkert och motståndskraftigt mot fukt och väder. Det var också betydligt billigare än alternativ som skiffer, vilket gjorde eternit till ett populärt val i både småhus och flerbostadshus.
På västkusten blev eternit särskilt vanligt tack vare sin förmåga att stå emot salta vindar och hårt kustklimat. Hus i områden som Smögen, Kungshamn och Åstol kläddes ofta i vit eternit, något som idag är ett tydligt tidsdokument från perioden. Materialet användes både till tak, fasader, rör och ventilationskanaler.
När riskerna med asbest började uppmärksammas under 1960-talet minskade användningen successivt. Sveriges enda eternitfabrik stängdes 1976 och 1982 infördes ett totalförbud mot all användning av asbest i Sverige.
Så känner du igen eternit
Du kan oftast känna igen eternit genom att titta på materialets utseende och form. Typiska kännetecken är:
Visuella kännetecken:
Färg: Vanligtvis grå, ljusgrå eller vit.
Yta: Slät eller lätt grovkornig, ofta med ett betonglikt utseende.
Form: Rektangulära fasadplattor eller vågformade takskivor.
Kanter: Skarpa och ganska tunna jämfört med moderna fibercementskivor.
Var materialet brukar finnas:
- I Takplattor (släta eller vågformade)
- I Fasadplattor
- I Ventilations- och frånluftskanaler
- I Rörisolering och brandskydd kring genomföringar
Är exponering av eternit farligt?
Eternit i sig är inte farligt så länge materialet är helt och orört. Risken uppstår först när plattorna bryts, kapas, borras, slipas eller skadas, eftersom det då kan frigöras asbestfibrer. Dessa fibrer är mycket små och kan andas in, vilket på sikt kan leda till allvarliga lungsjukdomar.
Det är framför allt långvarig eller upprepad exponering som är skadlig, men även kortvarig hög exponering kan innebära risk. Därför får hantering, rivning och bearbetning av eternit endast utföras av företag med särskilt tillstånd från Arbetsmiljöverket.
Vad gör jag om jag misstänker eternit?
Om du misstänker att ett material innehåller eternit ska du inte borra, såga, slipa eller riva i det. Lämna materialet orört och gör så här:
- Avbryt allt arbete så att materialet inte skadas eller börjar släppa fibrer.
- Boka provtagning för att få materialet analyserat
- Kontakta oss som certifierad firma med tillstånd från Arbetsmiljöverket för rådgivning och nästa steg.
Låt all hantering och eventuell rivning utföras av behörig personal, eftersom asbestsanering är reglerat arbete med krav på utbildning och skyddsutrustning. Du kan läsa mer om hur vi arbetar med detta på vår sida om asbestsanering.
Avfall & transport
Eternit räknas som farligt avfall och får inte transporteras eller lämnas in som vanligt avfall. Eftersom materialet innehåller asbest måste det hanteras på ett sätt som förhindrar att fibrer sprids.
Så ska eternit tas om hand
- Materialet bör hållas helt och inte brytas sönder.
- Det ska förpackas tätt, ofta i dubbla plastpåsar eller plastemballage som försluts noggrant.
- Förpackningen ska märkas som asbest.
- Eternit får endast lämnas till godkända avfallsanläggningar som tar emot farligt avfall.
- Transport av eternit ska utföras av företag med tillstånd att hantera och transportera farligt avfall.
Boka provtagning eller inspektion
Misstänker du att materialet innehåller eternit? Boka provtagning eller en inspektion så hjälper vi dig att bekräfta materialet och ta reda på vilka åtgärder som krävs.
